Cecilia Gyllenhammar och Jessica Zandén...
...har skrivit ett inlägg på Newsmill-bloggen om problemen med det svenska jämställda samhället. Tydligen gör jämställdheten att männen tappar sin manliga identitet och tydligen så släpper man "raffigheten" i äktenskapen för att man inte "vågar vara man och kvinna". Cecilia och Jessica verkar tycka att det är viktigt för passionen att deras män ska stå över dem och dominera dem:
"När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?"
Det som jag tycker är värst med deras debattinlägg (det finns mycket i den som är osmakligt) är att när dessa typer av åsikter sprids blir det ännu svårare för kvinnor i destruktiva förhållanden att tas på allvar, då föreställningen om att misshandlade kvinnor till viss del njuter av, eller frivilligt väljer att bli misshandlade, fortfarande lever kvar. Hur kan man beskriva att misshandla den man älskar som ett uttryck för ömhet?
"När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?"
Det som jag tycker är värst med deras debattinlägg (det finns mycket i den som är osmakligt) är att när dessa typer av åsikter sprids blir det ännu svårare för kvinnor i destruktiva förhållanden att tas på allvar, då föreställningen om att misshandlade kvinnor till viss del njuter av, eller frivilligt väljer att bli misshandlade, fortfarande lever kvar. Hur kan man beskriva att misshandla den man älskar som ett uttryck för ömhet?
Kommentarer
Trackback
