Jag är en moralkärring
Sen jag blev mamma har en ny, inte särskilt trevlig sida av mig kommit fram. Moralkärringen. Jag hade kanske lite tendenser innan också, men nu har de blommat ut och blivit en stor del av min personlighet.
Jag upprörs och förfasas helt enkelt över mycket.
Mest är det skolungdomar som sätter igång mina upprörda känslor, tex om de är ohyfsade på tunnelbanan, spelar hög musik och kallar varandra fula ord. Jag snörper med munnen och håller hårt i handväskan.
Och med all denna fritid är det lätt att hitta nya saker att moralisera över. Bloggar.
Jag läste Cecilia Blankens blogg igår, och allt var frid och fröjd till en början. Hon är ju en fräsig, snygg mamma, och det gillar jag! Jag läste om hennes utekväll med sina kompisar, och hur skönt det var att vara ifrån sin dotter ett tag, och det kan man ju förstå att hon behöver.
Hon skrev också "Så här kan jag nog ha det ett litet tag till utan att bli helt tokrastlös. Och det är ju tur. För mammaledigheten (även om jag faktiskt jobbar lite deltid så där nu också) har liksom bara börjat. "
Sen såg jag att hennes dotter var född för mindre än en månad sen!
Ok, alla får göra som de vill, och hon behöver ju inte sitta hemma och häcka bara för att hon nyss fått barn, men hallå? Måste man verkligen börja jobba och gå ut igen efter 3 veckor?
Jag skäms över mig själv för att jag ens blir upprörd för det här, för jag kan inte försvara mina känslor riktigt. Vadå, det är ju knappast så att barnet far illa, hon har ju en pappa också.
Jag är övertygad om att du är en jättebra mamma Cecilia, men jag kan inte rå för att jag blir lite bestört.
Det är så det är att vara en moralkärring.
/Ewa
Jag upprörs och förfasas helt enkelt över mycket.
Mest är det skolungdomar som sätter igång mina upprörda känslor, tex om de är ohyfsade på tunnelbanan, spelar hög musik och kallar varandra fula ord. Jag snörper med munnen och håller hårt i handväskan.
Och med all denna fritid är det lätt att hitta nya saker att moralisera över. Bloggar.
Jag läste Cecilia Blankens blogg igår, och allt var frid och fröjd till en början. Hon är ju en fräsig, snygg mamma, och det gillar jag! Jag läste om hennes utekväll med sina kompisar, och hur skönt det var att vara ifrån sin dotter ett tag, och det kan man ju förstå att hon behöver.
Hon skrev också "Så här kan jag nog ha det ett litet tag till utan att bli helt tokrastlös. Och det är ju tur. För mammaledigheten (även om jag faktiskt jobbar lite deltid så där nu också) har liksom bara börjat. "
Sen såg jag att hennes dotter var född för mindre än en månad sen!
Ok, alla får göra som de vill, och hon behöver ju inte sitta hemma och häcka bara för att hon nyss fått barn, men hallå? Måste man verkligen börja jobba och gå ut igen efter 3 veckor?
Jag skäms över mig själv för att jag ens blir upprörd för det här, för jag kan inte försvara mina känslor riktigt. Vadå, det är ju knappast så att barnet far illa, hon har ju en pappa också.
Jag är övertygad om att du är en jättebra mamma Cecilia, men jag kan inte rå för att jag blir lite bestört.
Det är så det är att vara en moralkärring.
/Ewa
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag vet, jag tänkte också på det... Men jag antar att det bara är lite jobb för tidningen, hon kan säkert skriva nån liten artikle eller två per vecka hemifrån och kalla det deltid. Men jag älskar att läsa hennes blogg utan att riktigt veta varför, det verkar bara så mysigt alltihopa med hennes lilla Bonnie.
Trackback
