"Närvarande pappa"

Jag vet inte om ni kollar på "Söndagsparty" med Filip och Fredrik? Antagligen inte eftersom ni spydde galla (ofräscht uttryck!) över dem senaste jag var hemma. 

I alla fall så var Mikael Persbrandt en av gästerna nu i senaste avsnittet, och jag var ju inte direkt ett fan av honom tidigare heller men fy fan alltså. Han pratade om hur det kändes att bli pappa, och berättade att hans "största amibition är att vara en närvarande pappa" (här kan man läsa en artikel om det). Verkligen? Och det skulle vara något som var svårt att åstadkomma? Jag blir så irriterad på män som målar upp papparollen som något uppoffrande och något de verkligen måste kämpa med, samtidigt som jag utgår från att barnet även har en mamma som tydligen ska var där 24/7 för barnet utan att utan att bli framställd som någon form av hjälte.

Mikael beskriver att allt annat än att vara närvarande skulle vara ett "misslyckande", som att han på allvar kalkylerar med risken att han inte skulle klara av att vara "närvarande". Vad innebär det? Att han skulle tröttna på sin son och hitta på något som är roligare än att vara pappa? I så fall borde han kanske inte skaffa barn till att börja med.


Father of the year

/Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0