Den riktiga svininfluensan!
Hittade Nöjesguiden på stan idag och läste deras featureartikel "Den verkliga svininfluensan - Vård av frisk man i hemmet". I artikeln är det ett gäng kvinnor i olika åldrar och livssituationer som diskuterar fenomenet som vi själva har haft livliga diskussioner om tidigare, nämligen det faktum att man så fort man kommer in i en seriös relation förvandlas till sin pojkväns mamma. Alltså man känner igen precis ALLT som tjejerna i artikeln pratar om, och det är det som är så himla sorgligt. För det är ju inte isolerade situationer utan ett mönster av ojämställdhet. Ni måste läsa artikeln, antíngen i pappersform eller här på nätet. Men den är ganska lång så lite jobbig att läsa på datorn.
Jag har klippt ur ett par citat som det känns som att man hade kunnat ligga bakom själv:
"I alla relationer har jag blivit mamman. Det är kallt ute – glöm inte mössan. Och jag hatar mig själv för att jag inte kan låta bli att säga det. Varför är man så?"
"Du hatar dig själv för att du säger så, men han hatar ju också dig för att du säger så. Hur kommer det sig att det blir så i alla relationer som jag känner till? Killen blir odräglig och tjejen bara tjatar."
"Ja, och när de väl kokat makaroner så blir man ju helt ”Wow, vilka goda makaroner!”, som till ett barn. Och den där kompetenta, drivna härliga mannen som jag föll för blir en drönig tonåring."
Tillslut bestämmer sig typ alla tjejerna i artikeln för att inte skaffa några fler pojkvänner:
"Jag tänker inte bli ihop med någon förrän jag har en rejäl handlingsplan för att slippa hamna i det här igen."
"Jag känner såhär: Jag och min kille har kämpat så jävla mycket att om det tar slut så är jag klar med det här. Jag kan ha mitt eget kök, måla som jag vill, äta vad jag vill. Då är jag klar."
"Ja, när vi har haft diskussionen ”när är verkligen toan tillräckligt skitig för att städas?” kan jag känna att jag inte pallar detta. Det här kan inte vara livet."
I slutet av artikeln intervjuar de även Maria Sveland som skrev "Bitterfittan", och hon sätter sig emot folk som anser att det är ju bara för kvinnor att "sätta lite krav" för att det ska bli bättre:
"Den där typen av argumentation provocerar mig otroligt mycket, för det första tror jag inte på det, ponera att hon är perfekt jämställd då – men vi pratar ju inte bara om dig eller mig utan vi pratar om en struktur som väldigt många kvinnor lever med. Det var min förhoppning när jag skrev min bok, att det skulle diskuteras och komma upp på en politisk nivå. Det är så förminskande att säga att någon gnäller, man pratar aldrig om att män gnäller."
Bild från Nöjesguiden.
/Anna
Jag har klippt ur ett par citat som det känns som att man hade kunnat ligga bakom själv:
"I alla relationer har jag blivit mamman. Det är kallt ute – glöm inte mössan. Och jag hatar mig själv för att jag inte kan låta bli att säga det. Varför är man så?"
"Du hatar dig själv för att du säger så, men han hatar ju också dig för att du säger så. Hur kommer det sig att det blir så i alla relationer som jag känner till? Killen blir odräglig och tjejen bara tjatar."
"Ja, och när de väl kokat makaroner så blir man ju helt ”Wow, vilka goda makaroner!”, som till ett barn. Och den där kompetenta, drivna härliga mannen som jag föll för blir en drönig tonåring."
Tillslut bestämmer sig typ alla tjejerna i artikeln för att inte skaffa några fler pojkvänner:
"Jag tänker inte bli ihop med någon förrän jag har en rejäl handlingsplan för att slippa hamna i det här igen."
"Jag känner såhär: Jag och min kille har kämpat så jävla mycket att om det tar slut så är jag klar med det här. Jag kan ha mitt eget kök, måla som jag vill, äta vad jag vill. Då är jag klar."
"Ja, när vi har haft diskussionen ”när är verkligen toan tillräckligt skitig för att städas?” kan jag känna att jag inte pallar detta. Det här kan inte vara livet."
I slutet av artikeln intervjuar de även Maria Sveland som skrev "Bitterfittan", och hon sätter sig emot folk som anser att det är ju bara för kvinnor att "sätta lite krav" för att det ska bli bättre:
"Den där typen av argumentation provocerar mig otroligt mycket, för det första tror jag inte på det, ponera att hon är perfekt jämställd då – men vi pratar ju inte bara om dig eller mig utan vi pratar om en struktur som väldigt många kvinnor lever med. Det var min förhoppning när jag skrev min bok, att det skulle diskuteras och komma upp på en politisk nivå. Det är så förminskande att säga att någon gnäller, man pratar aldrig om att män gnäller."
Bild från Nöjesguiden.
/Anna
Kommentarer
Trackback
