Oj vad jag älskar.
Konstigt hur kärlek funkar.
Trots att jag blir väckt varje natt vid fyratiden, och sen inte får sova ordentligt tills det är dags för frukost, så känner jag en sån oändligt stark kärlek när min lilla skrutt står i sängen med kaninen hårt pressat mot brösten och vill bli upplyft av mamma. När han väl får komma upp bredvid mig, så borrar han in ena handen i mitt hår, tar tag i min hand med andra, och ligger näranära med sin napp i mitt ansikte så jag känner hur han andas, hans vällingandedräkt. Hur trött jag än är, och hur skönt det än vore att bara en natt få sova själv utan en unge i fejjan, så gör det nästan lite ont i mig av all kärlek när han sover nära mig. Hans små spända tjockiskinder som är alldeles sovrosiga. Det tufsiga sovhåret. Hans små mjuka fötter som sparkar mig i magen.
Kärlek.
Lite random komiska bilder jag hittade...
Åh, lilla gosegrisen! Han är faktiskt som sötast när han väcker en på morgonen, trots att det är den värsta tidpunkten på dygnet!
