Intervju med Sofi Fahrman
Det har varit mycket Sofi Fahrman här i bloggen på sistone, antagligen för att hon är överallt (mer än vanligt) med sin bokrelease. Men hon fascinerar mig på något sätt, jag gillar henne inte riktigt men kan inte sätta fingret på varför. Läste den nya intervjun med henne i Nöjesguiden och blev inte mycket klokare. Jag tror det är lite det som är grejen, hur mycket man läser om henne eller ser henne på TV får man aldrig något grepp om henne, hon känns personlighetslös på något sätt. Eller så är det ett medvetet val att inte visa sitt sanna jag.
Dessutom stör jag mig på hur hon försöker mörka att hon fått alla sina jobb genom kontakter (även om hon är duktig på det hon gör). Hon ska alltid köra "Jag har jobbat hårt"-kortet fast det står svart på vitt bland annat i den här intervjun hur hon som 21-åring utan tidigare erfarenhet skickas på jobb i Paris för ELLE och sedan blir rekryterad av chefredaktörspojkvännen till Aftonbladet. Det hjälper nog inte att jobba hårt för att få dom chanserna.
Dessutom avslutar hon intervjun med ett ställningstagande som står högt på min irritationslista:
Har du någon åsikt om kvotering och liknande?
–Nej, alltså, jag är inte superfeminist, det är jag faktiskt inte.
Är man bra på sitt jobb så ska det räcka?
–Precis.
/Anna
Dessutom stör jag mig på hur hon försöker mörka att hon fått alla sina jobb genom kontakter (även om hon är duktig på det hon gör). Hon ska alltid köra "Jag har jobbat hårt"-kortet fast det står svart på vitt bland annat i den här intervjun hur hon som 21-åring utan tidigare erfarenhet skickas på jobb i Paris för ELLE och sedan blir rekryterad av chefredaktörspojkvännen till Aftonbladet. Det hjälper nog inte att jobba hårt för att få dom chanserna.
Dessutom avslutar hon intervjun med ett ställningstagande som står högt på min irritationslista:
Har du någon åsikt om kvotering och liknande?
–Nej, alltså, jag är inte superfeminist, det är jag faktiskt inte.
Är man bra på sitt jobb så ska det räcka?
–Precis.
/Anna
Kommentarer
Trackback
