Att acceptera sitt missbruk

Åh denna bitterhet!
Jag flängde omkring i farsta c idag med en skrikig dagistrött Wilton, för att i sista sekunden hitta en läcker bröllopsoutfit till pojvaskern. Paniken börjar stiga inför lördagen...
Efter många svettiga vändor i affärerna utan resultat, bestämde jag mig för att vara kreativ och göra en egen fluga till Wes, av en lackrosett från ett diadem. Oj vad nöjd jag var med min fiffiga idé! 
Sedan cruisade vi runt, Wilton med diademet på sig, och jag glad i hågen. (Han satte faktiskt på sig det själv, och blev riktigt förbannad om jag försökte ta av det. Det är helt sant!)
När jag kommer hem upptäcker jag till min fasa att diademet är borta! Wes måste ha kastat iväg det i ett obevakat ögonblick, jag misstänker att det hela skedde när jag omsorgsfullt plockade min dagliga dos lösgodis.
Slutsats: Om inte jag hade varit ett vidrigt hetsätande svin hade den här olyckan aldrig hänt.

Är det inte ett missbruk när det ger negativa konsekvenser för en själv och ens omgivning?

Anna, om du hittar en fluga i v, haffa!


/ Ewa

Kommentarer
Postat av: Anna

Lilla Wes, han vet att han är snygg i diadem, det är därför han vill ha det. Låt honom känna sig fin!!!

2009-09-15 @ 21:50:47
URL: http://iloveyoubaby.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0