iloveyoubaby

Jag gillar inte att skriva ut folks namn här på bloggen för man vet aldrig vem som läser, men jag tror inte att Lisa Johanssons föräldrar skulle råka trilla in på den här bloggen anytime soon. Såg precis världens gulligaste på Facebook, Gun hade skrivit i Kjells logg "Hej! Tack för en fin och meningsfull helg!". Haha, dom är så söta och harmoniska.

Dessutom hade Gun gått med i gruppen "Alla vi som är stolta över vår partiordförande och stöder henne". Jag vet inte riktigt varför men jag blev lite rörd över att det fanns en sån grupp. Känns som att Mona behöver lite support. Jag är lite delad till det här med Mona Sahlin som statsministerkandidat men tycker att en sådan diskussion borde ha tagits innan hon blev partiordförande. Nu tycker jag faktiskt att det är rätt att stå bakom henne om man är socialdemokrat. Hon har ju inte direkt så mycket mer val just nu än att köra på och satsa allt hon har.

/Anna

Nu när det är valår och allt tänkte jag införa ett nytt litet inslag här på bloggen, nämligen "dagens patetiska politiska utspel". Idag har vi lite av ett Fredrik Reinfeldt-tema, med hela två bidrag från vår kära statsminister:

"Jag har levt med små marginaler"-utspelet i SVT:s morgonsoffa.
Okej, här tror jag bara att han helt enkelt ljuger. Han pressas på om han någonsin har varit arbetslös och klämmer fram ett "Jag har sökt sommarjobb och inte fått dom...". Sedan påstår han att han har behövt vända på kronor och ören för att få det att gå ihop. Han fattar att det inte räknas om de här "ekonomiska problemen" utspelade sig när han gick i högstadiet va?

"Reinfeldts barn: När kommer betygen?"-utspelet i Aftonbladet
Jag tycker inte att man ska börja betygsätta barn redan i mellanstadiet, men jag kan ändå förstå att vissa uppfattar det som ett sätt att hålla bättre koll på att eleverna kan det de ska. Det jag dock har svårt att tro är att NÅGON skolungdom går och tjatar och längtar tills betygen ska införas. Det här är rent påhitt från Fredriks sida, och jag tycker det är trist att han ska låta sina barn bli mobbade i skolan för att han ska vinna plus-poäng i medierna. Inte så kul att vara Erik Reinfeldt, 14, imorgon i skolan.



/Anna

Wow, Kerstin är värsta Internet-kändisen! Bra insats!



/Anna

Jag tycker Gudrun Schyman gör helt rätt när hon påpekar hur lik exempelvis situationen i Bjästa är det vi i brukar beskriva som hederskultur så fort det handlar om familjer som kommer från typ mellanöstern (kolla på intervjun, Gudrun är en sådan fantastiskt inspirerande och principfast kvinna!). Hur det som alla tycker är så otroligt hemskt när det är en iransk flicka som blir utsatt, bygger på exakt samma principer och underliggande värderingar som gör att flickor som blir våldtagna i Sverige blir misstrodda och utstötta.

Malin Lernfeldt på Göteborgs-Posten är delusional när hon beskriver situationerna som "äpplen och päron" och kan inte ha mycket koll på dagens ungdomar om hon inte tror att unga tjejers sexualitet skambeläggs. Absolut inte i samma utsträckning som i delar av världen där man blir stenad till döds, men jag tror man blundar för ett ganska uppenbart mönster om man inte ser kopplingen i synen på kvinnor. Dessutom är det rasistiskt. Malin citerar Socialstyrelsens definition av hedersvåld: "Hedersrelaterat våld och förtryck kan se ut på många olika sätt men utmärkande är att det är planerat, kollektivt och att hederstänkande har en avgörande roll. Förtrycket sker i patriarkala system och handlar i till största del om kontroll av flickors och kvinnors sexualitet." Hur hon MISSAR kopplingen till Bjästa här är ofattbart.



/Anna

Kollar på debatten mellan Mona och Fredrik på Kvällsöppet men vet inte hur länge till jag orkar hålla ögonen öppna. Ingen action what so ever. Jag vill känna hatet flöda! Nu är det bara lugnt talande med harmoniska röster. Mona blev lite hetsig för en stund sen kring något med pensionärer, men det ebbade ut. Jag saknar Göran och hans hånfulla ton! En valrörelse utan Göran är liksom inte samma sak.

Längtar till helgen, Expressen lovar Sahara-värme! 15 grader!!! Låter bättre än ryss-kylan.

/Anna

Nu har jag helt fräckt snott ett foto från facebook, jag hoppas det är tillåtet. Ja jag är ett ängsligt psyko.
Jag vill bara dela med mig av världens (näst) sötaste unge! Och det här är ungefär frisyren jag satsar på till Wes. Vad tror ni om det?

Jag dör lite när jag ser den här bilden, jag vill äta upp honom!!!

/ Ewa

Jag googlade "kvinnor som hatar män" precis för att göra lite research inför vår webbsatsning. Hittade inget som kan konkurrera mot oss, men däremot denna löjliga artikel på Newsmill, författad av någon idiot som tror att hotet mot jämställdheten består av de kvinnor som (med all rätt enligt mig) är fed up. Tydligen är det dålig stil och nästan "rasistiskt" att dra alla män över en kam och se dem som farliga och opålitliga.

Jag kan hålla med honom till en viss punkt, det måste kännas skittrist att som "schysst kille" automatiskt bli stämplad som ett svin. Men det frustration man som man känner i det läget, rikta den mot alla män som mördar och våldtar, inte mot de kvinnor som av ren självbevarelsedrift utvecklat en viss reservation mot det manliga släktet.

Han beskriver också hur Aftonbladet enligt honom "nått en ny bottennivå" när de publicerat en chat där kvinnor kunde ställa frågor till en expert under temat "Kan din man bli farlig?". Jag håller med om att en sån chat känns väldigt tragisk, men inte helt obefogad. Det finns säkert många kvinnor som lever i förhållanden där de kan behöva en utomståendes hjälp att avgöra om den de lever med är farlig eller inte. Låt dem då få den hjälpen, det känns mer högprioriterat än att den "schyssta killen" ska slippa känna sig kränkt.

/Anna

Tung dag för Alliansen idag. Jag tror jag läste den roligaste artikeln i år på Resumé idag angående Alliansens nya fiaskologga, med det fantastiska citatet "Jag har sett mycket skit men det här tar priset" från AD'n Lars Hall. Jag är faktiskt beredd att hålla med om att den är jävligt ful, men det roliga är att alla verkar inse det utom Alliansen sjäva eller byrån Garbergs som ligger bakom utförandet. Ett flertal experter uttalar sig:

Peter Neumeister: Det känns lite ”Emil i Lönneberga”. Logotypen som Garbergs tagit fram är barnslig och allt annat än förtroendeingivande.

Thomas Kurrpa: Om det tydliga släktskapet med Animal Planets logotyp är medvetet, är det stor humor.

Lars Hall: Jag har sett mycket skit men det här tar priset. Om Alliansen inte kan lyckas med en sådan enkel grej som att göra en enkel logotyp, hur ska man då kunna klara av de andra frågorna. Alliansen kommer att förlora valet på den här logotypen.

Haha, jag hånskrattade gott. Kanske lite väl överdrivet men jag hoppas att den roliga Lars Hall har rätt, bryr mig inte om hur pass meningslöst skälet till att Alliansen förlorar valet är. Bara dom förlorar.



/Anna

I dag, kvinnodagen till ära, var det en artikel i Expressen om svenska män som skaffar unga thailändska fruar. Jag har alltid haft en negativ inställning till denna typ av parkonstellation, men har samtidigt ibland fått dåligt samvete över att jag drar alla över en kam. Egentligen finns det ju ingenting som säger att en thailändsk kvinna inte kan bli förälskad i en svensk äldre man "på riktigt". Men den här artikeln där männen försöker förklara sin kärlek till thailändska kvinnor får mig bara att må illa. Härliga citat värda att återge:

"Varför välja en rynkig och sur 40-årig svenska när man kan få en pigg 25-åring från Thailand?"

"De har vacker gul hud och magra kroppar och de kan göra mumsig mat"

"Somliga som Expressen talar med längtar tillbaka till en tid då män fick vara män och kvinnor fick vara kvinnor"

Newsflash gubbäckel, det är MÄNNISKOR ni pratar om, inte några jävla hushållsrobotar vars enda syfte med att leva är att göra era liv lättare. Efter den här artikeln kommer jag fortsätta kolla snett på gubbar med thailändska fruar på stan med gott samvete.


Bild från Expressen.

/Anna

Nöjesguiden måste ju vara den bästa gratistidningen som finns (Om vi bortser från att Michaela Forni är sämst som moderedaktör. Sorry Michaela men you need to step up your game)!

Läste precis senaste numret med Signe i USA-klänning på omslaget och kartläggningen över svenska politiker i "Sympativalet 2010" var det roligaste jag läst på länge. Antagligen för att jag har samma politiska åsikter som artikelförfattaren och slapp störa mig. Har du en stund över och vill få dig ett gott skratt, klicka här.



Carl Bildt (M)

Gråt
När det blåser skarpt från en helikopter.
o tårar

Offerkvot
Kör på den motsatta strategin, att verka genuint ointresserad av all småskalig mänsklig interaktion.
o kalkar

Lömskhet
Carl finner alldeles för stort nöje i att offentligt avsnoppa sina meningsmotståndare för att kunna unna sig någon dold agenda. Här gäller direktsändning och stundens ingivelse.

Ond eller korkad?


Hjärtefråga
Utrikespolitiska prestigeuppdrag.

Vill framstå som
James Bond? Eller nu senast, Kungen.

/Anna

Jag är ledsen, men jag kan inte ens bli upprörd över Moderaternas valfusk när den här bilden till artikeln är allt jag kan tänka på. Varför var jag säker på att personen till vänster var en man? Visst ser det ut som en man? Men hon heter Amanda. Men visst har hon skäggstubb?!

Hoppas det bara var en dålig bild.



Bild från Dagens Media.

/Anna

Någonting som stör mig något oerhört är alla dessa forna kollegor till Göran Lindberg som nu talar ut om hur mycket alla alltid har avskytt honom, och om hur han var "hatad" inom polisen och bar öknamnet Kapten Klänning. När sanningen nu har kommit fram om Görans fritidsaktiviteter verkar det vara fritt fram att kasta skit på allt han har gjort under sin karriär. Det känns sjukt att tänka på det med facit i hand, men faktum ÄR att han kämpade för jämställdhet.

Kom igen, det är väl ingen som tror på att ni hatade honom så mycket för att ni misstänkte att han köpte sex. Ni hatade honom för att han stred för kvinnornas rätt att ta plats inom poliskåren och ni kände att era positioner hotades. Bara för att han senare visade sig vara ett sadistiskt peddo betyder inte det automatiskt att ni är schyssta killar.

Det är så ironiskt/tragiskt att en av de få högt positionerade män i Sverige som verkligen profilerat sig som kvinnokämpe skulle visa sig vara ett genomvidrigt svin. För att citera Göran själv: Vem i hela världen kan man lita på?

/Anna

Lilla Anna, jag såg din kommentar angående tv-avgiften. Tyvärr har jag ett deprimerande svar till dig: Det går inte att komma undan.

Jag vet inte hur du har tänkt, men enda anledningen till att jag lyckades ta mig ur deras grepp var att jag (under tråkiga omständigheter) flyttade tillbaka hem till mamma. Och mamma betalade ju redan tv-avgiften och det var ju lite väl magstarkt även för Radiotjänst att vi skulle betala dubbelt upp.

Jag vet inte om jag har några andra tips än att flytta hem till sina föräldrar. Bo i en koja i skogen kanske? Flytta utomlands? Göra en skenförsäljning av din tv på Blocket och sen e-maila länken till kundtjänsten?

Jag kan tyvärr inte vara mer behjälplig än så här, och tro mig, jag önskar att jag kunde.

Sorry.

/Anna

När mitt hat ändå flödar kan jag lika gärna fortsätta en stund till.

Fredrik Reinfeldt, att avbryta "den inriktning som gav Sverige 147 nya sjukpensionärer om dagen" genom att inte ge dem någon mer ersättning skapar bara en utveckling där vi har 147 nya sjukpensionärer om dagen som inte har några pengar. Att de ska tvingas leva på några hundralappar i månaden får inte den magiska effekten att de helt plötsligt känner "Oj, just det, jag kan ju jobba!" och dessutom hittar ett jobb. FATTA!!!

Jag är 25 år, universitetsutbildad och fullt frisk, och JAG kan inte hitta ett jobb. Hur fan ska en 56-årig kroniskt sjuk person hitta ett arbete på ett par veckor? Om man ska hitta nån förmildrande omständighet så kanske jag skulle förstått dessa nya reglar liiite bättre om det hade rått ett samhällsklimat där det kryllade av jobb och företagen ropade efter nya anställda. Men idag? Regeringen agerar totalt empatilöst och jag spyr på deras kortsiktiga "lösningar".

Snälla människor, ta era förnuft till fånga till valet i höst och rösta rätt!



/Anna

Mycket meck att fixa med är man ska flytta. Inte lika kul att beställa adressändring och annan skit när man flyttar av de anledningar som jag gör heller. Erbjudandet från Adressändring om att skicka vykort till sina kompisar med sin nya adress känns liksom inte lika lockande när man flyttat hem till mamma. Inget man vill skylta med direkt om man säger så.

Dessutom håller jag på att loose it när det kommer till Radiotjänst (som om jag inte hatade dom tillräckligt tidigare). Eftersom jag inte längre vill betala för att kolla på SVT i en lägenhet jag inte bor i har jag gett mig på det omöjliga uppdrag som det innebär att få kontakt med Radiotjänsts kundtjänst. Idag har jag ringt uppskattningsvis 60 gånger utan resultat. Grejen är att dom inte har någon telefonkö-funktion när man ringer dem, utan att en telefonsvarare bara kort konstaterar att alla handläggare är upptagna för tillfället och sedan lägger på i ens öra. Tanken är alltså att man aktivt måste ringa upp dem om och om igen. Något ni säkert kan förstå är rätt så tidskrävande.

Just nu känner jag att jag (för att använda ett Lilla Anna-uttryck) blir rövknullad av Radiotjänst och min vilja att någonsin frivilligt betala dem ett öre igen står på noll.

Besök gärna sidan "Hata radiotjänst i Kiruna AB" som någon okänd eldsjäl startat. Får ur mig lite frustration där i alla fall.

P.S. Och nej, jag tycker INTE att tack-reklamfilmerna för Radiotjänst är bra eller kul. En dyr reklamkampanj är tydligen vad de lägger licenspengarna på liksom.

P.S.2. Ja, jag vill typ inleda ett korståg mot Radiotjänst.



/Anna

Om ni har lite tid över nu när vi ändå är inne på politik kan ni läsa det här roliga inlägget på BrittonBritton's blogg angående Göran Hägglunds "verklighetens folk". Inte helt aktuellt kanske, men fortfarande roligt skrivet.


Göran goes Sarah Palin.

/Anna

Okej, har ni läst om bloggerskan Mogi som på uppdrag av Aftonbladet ska testa på att "leva som en arbetslös" under två veckor? Antingen är det här någon jävla moderatpropaganda eller så har nån tänkt jäkligt fel när det här "experimentet" drogs igång. Eftersom det ändå är det gamla hederliga sosse-Aftonbladet vi pratar om gissar jag på det senare, antingen har killen bakom artikeln blivit förvirrad eller så är det Mogi som har missuppfattat sitt uppdrag.

Grejen är nämligen (för er som inte känner till Mogi) att den här bloggerskan vanligtvis har en väldigt kostsam livsstil. Hon shoppar dyra kläder för typ tio tusen i veckan, åker på resor, går på dyra resturanger osv. Dessutom är hon tjugo, bor hemma hos sina föräldrar i en villa i Bromma och har aldrig haft ett annat jobb än sin blogg. Väldigt verklighetsfrånvänd med andra ord.

Nu har Aftonbladet "räknat ut" att en tjej som är lika gammal som Mogi och blir arbetslös har 3770 kronor att leva på under två veckor, EFTER att hyra och två mål mat om dagen är betalt. Mogis extremt tuffa uppdrag är alltså att leva på 3770 kronor under två veckor, och varken ha fasta utgifter eller behöva spendera pengar på frukost eller middag. Vad ska dessa pengar i så fall gå till? Typ shopping och nöjen? I så fall skulle jag jubla om jag hade 3770 kronor på två veckor till sånt. Det skulle typ vara high life för mig. Och för de flesta i vår ålder som faktiskt HAR jobb.

Som sagt, någon i det här sammanhanget måste ha fattat fel, för det här är ju bara som ett stort hån mot alla som har dåligt med pengar, arbetslösa eller ej. Jag har fan aldrig haft nästan 8000 i månaden efter hyra, räkningar och mat. Hur skulle det ha gått till?

Den tillhörande intervjun på Aftonbladet med Mogi strör ju ytterligare salt i såren för alla som kämpar med ekonomin till vardags, under åratal.

Hur kommer det att påverka din tillvaro att leva på a-kassa?

Jag är ju van vid att kunna spendera betydligt mer pengar, så jag tror att det kommer att bli tufft, men jag gillar utmaningar.

Vad kommer du att dra in på?– Jag kommer att fortsätta att shoppa, men ska försöka att hitta billigare alternativ än jag är van vid. Det ska nog gå bra om jag inte råkar göra något impulsköp de första dagarna.

Tror du att du själv kommer att bli arbetslös någon gång i livet?– Man vet ju aldrig vad som väntar en, men nej, jag tror nog att jag ska kunna hålla fötterna innanför arbetsmarknaden.

Alltså, jag tror att Mogi menar väl, men hennes sätt att uttrycka sig tyder starkt på att hon har NOLL insikt om vad det är hon pratar om. Tror inte många arbetslösa ser sin situation som en kul utmaning eller kan fortsätta shoppa. Att hon dessutom tror att hon ska "kunna hålla fötterna innanför arbetsmarknaden" låter som att hon tar otroligt lätt på arbetslösheten som faktiskt kan drabba vem som helst. Det låter som att om man bara försöker lite så går det bra. Men om man är tjugo och tror att blogga om vad man köpt för kläder i veckan är ett riktigt jobb så kanske man tror att det är så det funkar.

Hoppas att Aftonbladet rättar detta och upplyser Mogi om de verkliga villkoren, för jag tror att de flesta fattar att verkligheten inte ser ut så här.

P.S. Ursäkta novellen men sånt här gör mig så jävla upprörd.

/Anna

 

 

 

 

Här kommer ett utlovat manshatarinlägg.

Nä, jag ska inte hata, men ibland blir det liksom bara för mycket, och det svämmar över. När jag satt hemma hos dig i torsdags kom Anouk på samtidigt som jag satt och läste om lilla Malin i Sparsör och jag kunde inte sluta gråta. "This ain't the first time that a man goes insane". Det har varit så mycket den senaste tiden, Malin, trebarnsmamman i Hagsätra, Lottie som mördades av sin bror, 19-åringen som just nu kämpar för livet efter att ha blivit kidnappad och misshandlad av ett ex.

Jag menar inte att kvinnor aldrig använder våld, det finns tjejgäng som går runt på stan och muckar också. Men det finns något ytterst obehagligt med att misshandla eller mörda någon man har eller har haft en nära relation med som i samtliga ovanstående exempel. Kanske är det den där känslan av att det skulle kunna hända vem som helst, när som helst. För vem skulle misstänka att en nära killkompis, pojkvän eller manlig släkting skulle vilja döda en? Hur ska man rimligtvis kunna skydda sig mot något sådant?

Det fick mig att tänka på allt som vi kvinnor ger av oss själva till män och vad vi egentligen får tillbaka. Och jag pratar inte bara om dig och mig, och om våra pojkvänner, utan vad kvinnor världen över varje dag ger upp av sig själva för männens skull. Vad vi ger upp av våra egna liv, vår egen tid, våra egna drömmar, vår egen trygghet. Och allt vad män faktiskt tar av oss, våra själar och framförallt våra kroppar.

Jag läste en del av feministen Catherine McKinnon när jag läste statsvetenskapen. Hon är verkligen en radikalfeminist som ibland kanske driver sina teser lite väl långt, men som ändå alltid har poänger i sina resonemang som får en att tänka till. Hon beskriver bland annat heterosexualiteten som socialt arrangerad för att bibehålla kvinnans roll som undergiven gentemot männen. Hon menar att man som feminist inte kan ställa upp på den heterosexuella normen utan att bidra till det fortsatta förtrycket av kvinnor. Och det är här det blir så svårt. Även om jag kallar mig själv feminist, vill jag samtidigt ha en man, familj, barn och gifta mig. Men hur kan jag stå i en kyrka och ingå äktenskap när ett äktenskap i många delar av världen faktiskt fortfarande innebär laglig slavhandel?

Detta leder oss in på låten inlägget startade med. Ursäktar svamlet men ibland blir man bara fed up.



/Anna

Hittade Nöjesguiden på stan idag och läste deras featureartikel "Den verkliga svininfluensan - Vård av frisk man i hemmet". I artikeln är det ett gäng kvinnor i olika åldrar och livssituationer som diskuterar fenomenet som vi själva har haft livliga diskussioner om tidigare, nämligen det faktum att man så fort man kommer in i en seriös relation förvandlas till sin pojkväns mamma. Alltså man känner igen precis ALLT som tjejerna i artikeln pratar om, och det är det som är så himla sorgligt. För det är ju inte isolerade situationer utan ett mönster av ojämställdhet. Ni måste läsa artikeln, antíngen i pappersform eller här på nätet. Men den är ganska lång så lite jobbig att läsa på datorn.

Jag har klippt ur ett par citat som det känns som att man hade kunnat ligga bakom själv:

"I alla relationer har jag blivit mamman. Det är kallt ute – glöm inte mössan. Och jag hatar mig själv för att jag inte kan låta bli att säga det. Varför är man så?"

"Du hatar dig själv för att du säger så, men han hatar ju också dig för att du säger så. Hur kommer det sig att det blir så i alla relationer som jag känner till? Killen blir odräglig och tjejen bara tjatar."

"Ja, och när de väl kokat makaroner så blir man ju helt ”Wow, vilka goda makaroner!”, som till ett barn. Och den där kompetenta, drivna härliga mannen som jag föll för blir en drönig tonåring."

Tillslut bestämmer sig typ alla tjejerna i artikeln för att inte skaffa några fler pojkvänner:

"Jag tänker inte bli ihop med någon förrän jag har en rejäl handlingsplan för att slippa hamna i det här igen."

"Jag känner såhär: Jag och min kille har kämpat så jävla mycket att om det tar slut så är jag klar med det här. Jag kan ha mitt eget kök, måla som jag vill, äta vad jag vill. Då är jag klar."

"Ja, när vi har haft diskussionen ”när är verkligen toan tillräckligt skitig för att städas?” kan jag känna att jag inte pallar detta. Det här kan inte vara livet."

I slutet av artikeln intervjuar de även Maria Sveland som skrev "Bitterfittan", och hon sätter sig emot folk som anser att det är ju bara för kvinnor att "sätta lite krav" för att det ska bli bättre:

"Den där typen av argumentation provocerar mig otroligt mycket, för det första tror jag inte på det, ponera att hon är perfekt jämställd då – men vi pratar ju inte bara om dig eller mig utan vi pratar om en struktur som väldigt många kvinnor lever med. Det var min förhoppning när jag skrev min bok, att det skulle diskuteras och komma upp på en politisk nivå. Det är så förminskande att säga att någon gnäller, man pratar aldrig om att män gnäller."

 
Bild från Nöjesguiden.

/Anna