Manisk i juletid
Jag är ändå nöjd, för det luktar väldigt juligt hemma hos oss nu! Den lilla misslyckade plutt-julgranen är färdigklädd, och konstigt nog har Wilton nån sorts respekt för den, han går och pillar och dansar lite runt den, men hittills har han inte plockat ner nåt pynt. Får se hur länge det håller i sig.
Vad ska jag göra härnäst? Nån som har julpysseltips? Inte för pilligt dock, för som bekant har jag världens klumpigaste korvfingrar. Tack på förhand.
/ Ewa
Lemlästad?
Men. Jag har så otroligt ont armen nu, jag kunde inte sova inatt, för varje gång jag rörde mig gjorde det ont. I morse kunde jag inte ens sätta upp håret, för jag kunde inte lyfta den. Ska det vara såhär? Är det någon som vet?
Kommer armen ramla av? Kommer det snart stå på löpsedlarna "Kvinna tappade armen av vaccinet". Hjälp!
/ Ewa
Tre gubbar, tre gubbar...
Jag har från och med idag bestämt mig för att byta inställning till livet. Det har varit lite höstdepp innan. Men nu börjar julmyset!
Jag kan inte gå in i en affär utan att köpa nåt julrelaterat (ja, ok, ibland blir det bara en påse julskum. Men ändå.) Och idag köpte jag massa blommor och en adventsstake, och pepparkakshus-delar!
Jag och Lilla Anna och Mikael satte igång med husbyggandet med liv och lust, Mikael fick mest vara barnvakt, eftersom vi kvinnor var så bossiga.
Det visade sig också att våra föräldrar har gjort ett bra jobb med att skrämma oss för det smälta sockret, eftersom vi alla tre hade överdriven respekt för det, och upprepade ofta; "Kom ihåg att sockret blir sjuukt varmt"
Anna och jag blev så inne i pyntandet att Anna vid ett tillfälle sa " Wilton kunde lika gärna vara död för mig nu, så inne är jag i det här" när Wilton härjade lite. Det säger lite om engagemanget.
Trots det blev huset... fult.
Men jag räknar med om sisådär tio år, när barnet börjar bry sig om utseendet på huset, då har vi hunnit öva upp oss!
Här hade vi fortfarande hopp om att vi skulle kunna pynta huset fint...
Mikael och Wilton vid det farliga sockret.
/ Ewa
Discodaggar
Jag har tjatat och tjatat i många månader nu på att få se den, men en viss filmfascist har alltid varit en käpp i mitt kvalitets-film-hjul. Men nu!
Jag och Lilla Anna kände oss fortfarande lite sjuka och svaga igår, så vi ville se nåt lättsmält, och vi tänkte att Wilton kanske också skulle uppskatta den...Men nej. Under filmen kom han upprepade gånger med sina Teletubbiesfilmer och försökte byta, men vi ignorerade barnet.
Och här kommer det bästa med hela filmen...E.M.D gör daggarnas röster!!! Det du Anna.. är du avis?
Om jag formulerar mig konstigt nu så skyller jag helt på sjukdomen och att jag håller på med min hemtenta ( Tar bara en meningsfull bloggpaus..) och känner att min hjärna sakta förvandlas till mögel. Eller nåt liknande äckligt grötigt.
Anyways, den är en must-see!
Eller?
Nej.
/ Ewa
Den bästa helgen i våra liv
Jag och Anna hade laddat och laddat. Vi sa att det skulle bli den bästa kvällen i våra liv.
Till en början gick allt bra, vi var förväntansfulla och glada när vi åkte, och var alla pigga och friska.
Och det var verkligen en lyckad kväll, Aksel lagade jättegod mat och sen var vi på nån glöggfest och spelade singstar, sedan begav vi oss till det där stället som heter...saluhallarna?
Det var lite suspekt folk där ( Bla ett gäng muminrövar som ville att jag och Helena skulle klämma på deras lår för att avgöra vem som hade mest muskler) men vi hade jättekul. Trots att jag och Hannes ville gå hem vid två, och övertalade alla andra att också gå, och Helena blev lite besviken. Hon har blivit så ungdomlig sen hon flyttade till uppsala!
Det var när vi kom hem helvetet brakade loss. Exakt vid samma ögonblick hände det mig och Anna.
Vinterkräksjukan.
Först skämdes jag i det tysta, jag hade ju ändå druckit lite, men jag tyckte det var konstigt, för så full var jag verkligen inte. Men efter ett tag hörde jag ett väsande från Anna; " Har du också kräkts..?"
Natten var en nära-döden-upplevelse. Jag är så tacksam att jag och Anna hade varandra i lidandet.
Vi sattes i karantän i Helenas rum, och ingen vågade gå i närheten.
Anna lyckades genom agressivt beteende och hot få sin pappa Svempas att hämta oss med bil. Det räddade mitt liv kan jag säga.
Efteråt enades vi om att det var synd om hennes föräldrar som fått ett barn som henne.
Ja. Detta var sannerligen den bästa helgen i mitt liv.
/ Ewa
Kul
Prova själva!
/ Ewa
Sunkmamma
Innan man får barn så har man så mycket ambitioner, jag skulle alltid laga egen, helst ekologisk mat år Wilton, inte låta honom äta nåt onyttigt förrän han började skolan, inte låta honom titta på tv förrän han var två år, vårda mitt språk i hans närvaro o.s.v..
Allt detta har spårat ur toltalt, burkmat har det blivit mycket (och blir fortfarande ibland), just nu springer han omkring med en salt pinne i munnen, barnkanalen är min bästa vän på morgonen och jag svär fortfarande som en borstbindare.
Vissa dagar går jag runt med en klump i magen av dåligt samvete, och känner mig som den sämsta mamman på jorden. Men oftast försöker jag att inte vara så hård mot mig själv. Som ensamstående mamma med en intensiv unge så gör man så gott man kan för att hinna med allt varje dag. Så lite tv-tittande kanske inte skadar?
Men gick jag över gränsen när jag köpte en ny film till Wes?
/ Ewa
Red Hot
I´m back! Åh vad nöjd jag känner mig med att vara rödhårig igen, jag har saknat det.
Efter önskemål från Anna lägger jag upp en bild, som vanligt väldigt misslyckad, i ett försök att få med hår men inte ansikte.
Lägg gärna märke till risigheten och hockeyfrillan.
/ Ewa
Nu händer det!!!
Kommer jag ångra mig? There is no turning back!
/ Ewa
Temakväll
Just nu borde jag som vanligt plugga för liv och lust, och det planerar jag att göra snart också.
Jag är sjukt pepp inför vår stundande kväll i Uppsala, och jag och Lilla Anna har laddat upp ordentligt, och planerar att det här ska bli den bästa kvällen i våra liv. Men jag tycker vi borde ha ett passande tema. Och jag tror jag kommit på ett! Jag har inte kommit på namnet än, men det här låten kan ju vara lite av en themesong.
Vad tror ni om det? Vi behöver ju inte klä oss så, men ni fattar grejen?
/ Ewa
Socialt missfoster
Det fanns massa roliga saker man kunde göra, men tyvärr kom min grupp fram till att vi ska stå på sergels torg och försöka skapa en folksamling. Vi ska bilda en ring kring en inbillad sak och se om folk stannar och tittar.
Jag var för svag i kropp och själ för att ens orka protestera. Jag tänkte, hur farligt kan det vara?
Nu har jag tänkt om. Det finns så många förnedrande aspekter med det här "exprimentet".
JAG VILL INTE!
Kommer jag bli stämplad som en trångsundslyna om jag vägrar? Kan jag komma med nån helt fantastisk annan idé som får dem att tänka om? Jag är tacksam för förslag från allmänheten (Och med allmänheten menar jag typ Anna, Karin och Mamma...)
Dessutom måste jag utsätta mitt stackars barn för skammen också, han ska vara med. Förstör jag Wiltons barndom?
Som sagt, förslag mottages tacksamt, i annat fall kan ni se mig bli förnedrad på sergels torg runt tre!
/ Ewa
Sitting home alone...
Och hur ska jag kunna plugga med allt annat i huvudet?
Jag lyssnar om och om igen på den här underbara låten, känns som om den passar bra till min sinnesstämning ikväll.
Tyvärr fanns det ingen video, och jag kunde inte heller hitta det fantastiska försnacket, som är ca 10 min...
På tal om nåt trevligare så är jag väldigt impad över mammas trendiga stil! Jag har seriöst provat såna jeansleggings flera gånger(jag glömmer varje gång), och jag ser ut som en trailer-park-brud med hängröv i dem. Kul att mamma kan pull it off..
/ Ewa
Bruised but not broken
Nu är det dags för nya friska tag tycker jag!
Och om det nån gång har funnits ett tillfälle att se den gamla kvalitetsrullen "Hålla andan", så är det nu. Åh jag har nästan längtat efter en legitim anledning att få se den.. vilka är på?
Och om vi verkligen känner oss in the mood kan vi ju slänga in "how stella got her groove back" eller nåt... Vadå? Dålig filmsmak, jag?
Eller så kan vi ju göra som jag och Farbror Anna gjorde en gång, gå in i en videobutik och fråga om de har någon bra manshatarfilm. De två unga killarna som jobbade där såg lite rädda ut..
Read my lips...
Jaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Whitney!
/ Ewa
Svartrockare
Jag köper en färg som ser mustigt ljusbrun ut, lite guldig sådär. Under tiden färgen sitter i blir det oroväckande mörk. Mörkare och mörkare. Till slut nästan lila.
Jag tänker att det kanske bara är en konstig effekt, det kommer vara annorlunda när jag sköljer ut håret.
MEN NEJ!
Håret är svartbrunt. Igen.
Varför lär jag mig aldrig?
Jag vet, extremt dålig bild. Men mitt ansikte var inte direkt en syn för gudarna...
Borde jag ha rött hår igen? Är inte det lite mer fierce? Jag kollade på gamla bilder på datorn och saknade det röda lite.. Vad ska jag göra?
Det här var den enda bilden jag hittade med det röda håret där jag inte var tjock som ett as eller hade en tutte framme. Inte särskilt imponerande gran vi poserar framför måste jag säga...
VAD SKA JAG HA FÖR HÅRFÄRG???!!!!
Ewa Anka
Jag vet, jag bidrar inte med någonting till denna blogg, förutom med ointressanta bilder på Wilton. Men jag kan inte lägga band på mig! Jag är typ som Anna Anka; "Men han är ju så snygg!"
Hon är en hemsk ond kvinna för övrigt, jag grät nästan igår när jag såg på Svenska hollywoodfruar, när hon var på Ford Models med sina barn, och hennes söta son inte ville posera..Såg du det?
Anyways, här kommer självgoda bilder på min mer pose-villiga son:
Och angående inläggen nedan: Jag säger ja till skorna, nej till linnet. Jag vet hur det är, jag tror jämt också att jag ska se likandan ut som den som har det heta plagget. Jag har lite svårt att inse mina egna begränsningar om man säger så. Men linnet i sig var ju inte så kul, Carolina kan ju bära upp det mesta och få det att se fräsigt ut. No offense Anna, jag säger inte att du är värsta ruggugglan, men du förstår vad jag menar! Ok, nu krånglade jag in mig i det här, jag bara slutar nu.
/ Ewa
Confessions of a medelålders mamma
Imorse när jag lämnade Wilton på dagis, upptäckte jag att han var den enda som inte hade praktiska allväderskläder (Typ polarn och pyret, kostar en miljard). Jag fick skämmas när en i personalen bad mig sätta på Wilton sina "vindisar". Åh herregud. Min son har ju inga vindisar! Han har coola jeans och converseskor, inga vindtäta grejer!
Så efter dagis begav vi oss till Farsta och handlade dagiskläder för ALLA mina pengar. Jag kommer seriöst inte kunna handla något till mig själv innan Wilton börjar grundskolan. Men det kan det ju vara värt, för kolla hur söt han är i sina nya kläder:
Han fick också en sån där nördig "fuskpolo". De är faktiskt väldigt praktiska!
Efter den shoppingspreen behövde vi mat, så jag gjorde fiskbullar med hemmgjord sås, potatis och ett litet grönsaksfat vid sidan om. Yes jag är en försortsmamma!
/ Ewa
Att acceptera sitt missbruk
Jag flängde omkring i farsta c idag med en skrikig dagistrött Wilton, för att i sista sekunden hitta en läcker bröllopsoutfit till pojvaskern. Paniken börjar stiga inför lördagen...
Efter många svettiga vändor i affärerna utan resultat, bestämde jag mig för att vara kreativ och göra en egen fluga till Wes, av en lackrosett från ett diadem. Oj vad nöjd jag var med min fiffiga idé!
Sedan cruisade vi runt, Wilton med diademet på sig, och jag glad i hågen. (Han satte faktiskt på sig det själv, och blev riktigt förbannad om jag försökte ta av det. Det är helt sant!)
När jag kommer hem upptäcker jag till min fasa att diademet är borta! Wes måste ha kastat iväg det i ett obevakat ögonblick, jag misstänker att det hela skedde när jag omsorgsfullt plockade min dagliga dos lösgodis.
Slutsats: Om inte jag hade varit ett vidrigt hetsätande svin hade den här olyckan aldrig hänt.
Är det inte ett missbruk när det ger negativa konsekvenser för en själv och ens omgivning?
Anna, om du hittar en fluga i v, haffa!
/ Ewa
Mitt liv som barnfri
Lägenheten har aldrig varit renare, överallt blänker det, och min älskade vän klorinmoussen har spridit en härlig doft av badhus.
Jag har pluggat allt jag kan, vilket inte är mycket med tanke på att jag inte fått min kurslitteratur än.
Jag har lockat håret, sminkat mig som en tjackhora och bytt om fem gånger.
Jag har ringt viktiga samtal.
Jag har ringt oviktiga samtal.
Jag har ätit lunch och läst hela DN noggrant.
Jag har njutit sakta av mitt kaffe, utan giriga små barnhänder som försöker nå koppen.
Jag har dansat och letat musik på spotify.
Klockan är nu halv ett, halv två får jag hämta min älskling. Åh som jag längtar.
Jag står inte ut längre!!!!
Vad gör man utan barn? Några tips?
/ Ewa
Svindlande höjder
Wilton skrekskrattade så mycket att han dreglade en lång sträng på Eriks huvud, och jag sprang bakom i panik och skrek; " Håll hårt i honom! Jag förlåter dig aldrig om du tappar honom!"
/ Ewa
Baglady
Såhär gick jag hem från bussen när det regnade häromdan.
Såhär med facit i hand kan man ju tänka, vad är värst? Att bli lite ful i håret eller att gå en ganska lång bit bland folk med en systemetpåse på huvudet?
Jag vet inte.
/ Ewa
